Engelsk vädur är en mycket rörelseglad kaninras. De burstorlekar som ZDRK, det tyska riksförbundet för raskaninuppfödare, föreskriver – 80 x 80 cm golvyta och 65 cm i höjd – tycker jag personligen är för små för den här rasen. Mer plats innebär visserligen också mer strö och gödsel och högre kostnader om man använder gödselbrickor, men också en piggare kanin. Djuren tillbringar trots allt nästan hela sitt liv i sin egen bur (när de hålls var för sig), därför bör den vara så rymlig som möjligt.
I min uppfödning finns burar i två storlekar. Burarna som tillverkats av en kaninburstillverkare mäter 80 x 100 cm och är 65 cm höga. Våra egenbyggda burar har däremot en yta på 100 x 130 cm och är 70 cm höga. Bara de köpta burarna har gödselbricka; de egenbyggda har ett inbyggt fall med urinavlopp så att det inte blir stående fukt. Dessutom är burarna utan gödselbricka målade med silolack, som skyddar mot fukt och förseglar ytan.
Enligt min mening är en vilohylla mycket värdefull! Som jag nämnde i början är engelsk vädur mycket rörelseglad. Djuren använder delvis hyllan som ”gymnastikredskap” och hoppar och springer över den. Det påverkar kaninernas vitalitet och smidighet mycket positivt. Dessutom använder de vilohyllan för att sova och låter gärna öronen dingla.
I några burar har jag dessutom lagt in en ihålig trädstam. Den är i första hand till för sysselsättning (knapra, gnaga, sitta på, krafsa inuti, …), men också som vindskydd och gömställe.
En höhäck för hö och gräs, fäst på väggen, håller ordning och renlighet i buren. Som vattning använder jag nippelflaskor på 1 liter; de fylls med färskt vatten varje dag (!) och rengörs var 3–4:e vecka.
På vintern, när flaskorna har frusit, använder jag burkoppar eller skålar (av glas eller keramik) och ger vatten 2–3 gånger om dagen. Det är klokt att ta ner nippelflaskorna när frost är utlovad (i förväg). Det har jag själv flera gånger fått lära mig den hårda vägen …
Torrfodret ger jag i skålar som sitter på väggen. Jag använder en modell med bitskydd som rymmer 600 ml. Skålarna sätts upp på ungefär 20 cm höjd i buren, så att djuren får sträcka sig ordentligt för att nå dem. Det ger bättre skulder- och nackmuskulatur och ger också en motsvarande god höjd över bordet vid bedömningen.
Till ungar som fortfarande är för små för att äta ur den upphöjda skålen ställer jag en extra skål på burgolvet. Så snart de är stora nog att hålla sig fast i väggskålen med frambenen får de gå över till den. Gallret i dörrarna bör vara varmförzinkat och så finmaskigt som möjligt för att hålla skadegnagare borta.