Klovården är en viktig sak hos engelsk vädur. Alla känner till de nålvassa klorna hos unga kaniner och hur ont det gör när man tar ut den lilla ur buren och den river en över handen. Under de första levnadsveckorna är öronen hos engelsk vädur fortfarande mycket tunna och sårbara, och när de unga kaninerna busar runt i buren med sina syskon kan öronen snabbt skadas.
Till en början är det kanske bara ett litet sår, men det kan sedan – på grund av den enorma öronväxten – utvecklas till en större reva eller ett hål, och kaninen kan inte längre ställas ut. Dit behöver det inte gå!
Regelbunden klovård, helst från den femte levnadsveckan, kan avsevärt minska risken för allvarliga skador. Man behöver inte klippa långt ned på klon, det räcker att bara klippa av spetsen.
Positiv bieffekt: Kaninerna vänjer sig tidigt vid klovården och känner sedan igen de vanliga momenten.
Även honan får klorna klippta en gång till före förlossningen, så att hon inte skadar ungarna när hon sköter dem och boet.
Mina vuxna djur klipper jag oftast med fyra veckors mellanrum. Det är en bedömningsfråga och varierar ibland, eftersom kaninerna också gräver och krafsar i buren och på så sätt kan nöta ned klorna.
Som verktyg använder jag en kloklippare för katter. Det går lika bra med en som är särskilt gjord för smådjur eller för hundar. Det viktiga är att den är vass och går lätt. Klospetsen ska klippas av rent – utan att klämmas, splittras eller brytas. Andra verktyg som tänger, sekatörer eller avbitartänger avråder jag från.
Själv föredrar jag att klippa mina kaniners klor sittande. Man blir mycket lugnare då, och lugnet smittar av sig på djuret. Jag lägger kaninen på rygg och stabiliserar den med armen; eftersom jag är högerhänt håller jag den i vänster arm, ungefär som när man håller ett spädbarn.
Jag lägger vänster hand på kaninens mage för att stabilisera den. Det verkar lugnande och skyddar mig samtidigt mot sparkande bakben. När man klipper klorna på frambenen kan man antingen flytta handen och hålla i varje framben för sig eller låta den ”stabiliserande handen” ligga kvar på magen. Med mycket oroliga eller uppjagade djur klämmer jag in kaninens nedre halva under höger arm och stabiliserar den. Nu kan man klippa klorna säkert utan att djuret sprattlar eller sparkar.
Vid det här arbetet bär jag en kraftig långärmad rock eller arbetsrock där kaninernas klor inte kan fastna. Olämpliga vore ylletröjor, grovmaskiga plagg eller tyger som lätt går sönder.