Engelsk vädur är en av de allra äldsta kaninraserna. Eftersom den här säregna rasen är så lite spridd får besökare tyvärr bara sällan se kaninerna på utställningar, för att inte tala om möjligheten att själv bedöma en som domare. Jag har ofta hört domarkolleger säga att de trots många år som domare aldrig eller bara mycket sällan har bedömt en engelsk vädur. Desto viktigare är det att aktivt utbilda, vare sig det sker i föreningen, i domargruppen eller hos en uppfödare av rasen i närheten. Det visar inte bara erfarenheterna på regional nivå – ända upp till den tyska riksutställningen blir det tydligt hur viktigt det är att ha satt sig in i bedömningen av engelsk vädur i förväg, för att undvika att gå på grund och för att säkerställa en objektiv bedömning för alla. Här vill jag ge en liten inblick i hur man mäter öronen korrekt, för att visa hur lätt det går när man tänker på några små detaljer.
Som med så mycket annat är rätt verktyg en förutsättning. Tumstocken bör ha 20 cm långa leder och vara stadig i sig, det vill säga den ska kunna stå utan att böja sig nämnvärt. Det är klokt att såga två bitar ur en 2 m lång tumstock genom att snyggt kapa leden vid 70 cm på varje bit. Då får man en stadig mätsticka som är tillräckligt behändig och ändå tillräckligt lång för att man ska kunna mäta ordentligt.
”Öronlängden ska mätas med tumstocken över djurets huvud från den ena spetsen till den andra. Öronen läggs mot tumstocken med öronöppningen framåt och utan att vridas. Öronen ska dras lätt vid mätningen.” Så lyder standardtexten.
Om det lilla ordet ”dra” går meningarna isär. Kanske vore ”sträckas lätt” en träffande formulering.
Eftersom våra engelska vädurar är ganska livliga typer bör man be medhjälparen eller uppfödarkollegan att hålla djuret i nackskinnet eller vid bakre delen av kroppen, så att man i lugn och ro kan hålla öronen helt vågrätt. Det har de flesta domare verkliga svårigheter med. Det är ingen skam att be medhjälparen om hjälp; det vore tråkigt att bara mäta öronen slarvigt och notera ett ungefärligt resultat. Hur snabbt försvinner inte en eller två poäng på det sättet, och djuret når bara ett svagt resultat. Vissa raser kräver helt enkelt lite mer tid vid bedömningen för att alla positioner ska bli korrekt bedömda, så låt oss helt enkelt ta oss den tiden.
Öronbredden mäts där örat är som bredast, utan hår. Vi mäter insidan, alltså öronöppningen. Även här ska örat bredas ut väl, och tumstocken ska hållas exakt vinkelrätt mot örats längdriktning.
Ytterligare en iakttagelse: Hos vissa djur skiljer sig öronbredden mellan höger och vänster sida. En högerhänt person mäter oftast det vänstra örat, en vänsterhänt det högra. Men det ska inte bli någon vetenskap av det, så jag nämner det här bara för fullständighetens skull.
Här nedan bilder på lämpliga och mindre lämpliga mätverktyg
