I år hölls träffen i IG Englische Widder, den internationella intressegruppen för engelsk vädur, hos oss, Franziska och Sören Sprenger, i Orlamünde i Thüringen. En hel helg, 4–6 augusti, full av kultur, god mat och förstås engelska vädurar.
Det började på fredagen i strålande väder med kaffe i vår koloniträdgård. Den egentliga starten låg dock redan en dag tidigare, eftersom middagen (pulled pork) hade legat i smokern sedan torsdagseftermiddagen. Sören, som hela tiden höll ett vakande öga på kärntemperaturen i de drygt 30 kg fläskbog och på kolnivån i eldstaden, sov hängivet i ett tält precis framför smokern.
De första gästerna kom på eftermiddagen och fler följde ända till sent på kvällen. En del hade resor på nästan 800 km bakom sig! Under tiden hade också pulled porken blivit klar efter nästan 30 timmar i smokern och stod tillsammans med andra regionala specialiteter redo att ätas på ett långt bord.
I levande ljus och sent på kvällen kom sedan nya uppfödarvänner till IG-träffen för första gången och tog genast med sig vita engelska vädurar med röda ögon som vi fick titta på. I utställningsburarna som vi ställt fram i förväg kunde de tryggt tillbringa natten och vila upp sig efter den långa resan från Frankfurt am Main.
På kvällen gav sig de första gästerna i väg till sitt logi på det närbelägna hotellet och värdshuset ”Kains-Hof” i Uhlstädt.
I gott sällskap och med en och annan cocktail fortsatte sedan den första gemensamma kvällen in på lördagsmorgonen.
Efter en riklig hotellfrukost gav vi oss i väg på tur med en hyrd linjebuss på lördagen. Första anhalt: Heidecksburg i Rudolstadt.
Heidecksburg i Rudolstadt är det praktfullaste barockslottet från 1700-talet i fristaten Thüringen. På en guidad tur besökte vi den tidigare furstefamiljens ståtliga bostadsrum. De påkostade väggdekorationerna, originalmöblerna från den siste monarkens tid och de hänförande takmålningarna är bara några av slottets höjdpunkter. Därefter följde specialutställningen ”Rococo en miniature”.
Efter en rejäl måltid på det thüringska knödelhotellet ”Goldene Henne” i Bachstaden Arnstadt och en kort paus åkte vi vidare till lördagens tredje och sista mål.
Sista anhalt på kulturresan: det tekniska museet ”Tobiashammer” i Ohrdruf.
Den vattenhjulsdrivna smedjan, som byggdes för mer än 500 år sedan, räknas efter en omfattande restaurering till de mest värdefulla industriminnena. Fem stora fallhammare som fortfarande fungerar i dag, valsverk, stampverk, sliperier och glödugnar drivs där av fyra överdimensionerade vattenhjul.
Efter visningen av den gamla hammaranläggningen satte vi oss först vid det dukade kaffebordet i hammarmuseets mysiga kafé. Även här fanns regionala läckerheter, t.ex. krusbärskaka och LPG-kaka.
En särskild attraktion väntade på oss efter kaffet: en av Europas största ångmaskiner. Bara ladan där den 305 ton tunga ångmaskinen på 12 000 hästkrafter står är en höjdpunkt.
På eftermiddagen började det tyvärr regna, men det störde oss inte på hemvägen till hotellet.
Under tiden hade fler IG-medlemmar och gäster kommit till hotellet, som tyvärr delvis av arbetsskäl inte hade kunnat delta i vår kulturresa.
Markus Tyborski hade med sig ytterligare 6 engelska vädurar i färgerna vit, svartvit och viltfärgad-vit från Bad Saulgau. Djuren sattes i utställningsburarna och fick först sin skötsel.
Därefter åt vi middag tillsammans i konferenslokalerna på hotellet ”Kains Hof” – och direkt därpå följde årsmötet.
Vi var ett stort sällskap med många gäster och kunde också välkomna nya medlemmar i våra led. IG:ns ordförande Phillip Fritz överräckte en utmärkelse till oss för ”värdskapet för den 29:e träffen för engelsk vädur”.
Vid årsmötet lämnade Phillip sedan sin årsberättelse som förste talesperson. Han redogjorde för toppar och dalar under det gångna avels- och utställningsåret. Frank Lettau lämnade sin rapport som IG:ns kassör och redogjorde för kassaboken och det aktuella kassaläget. Därefter talade Hans-Günter Flath som tredje talesperson om avel och utställningsverksamhet inom IG:n. Här låg fokus bland annat på den tyska riksutställningen för hanar och på de olika delstatsutställningarna. Hans-Günter ställde sin post som tredje talesperson till förfogande, eftersom han av privata skäl inte längre kan utöva uppdraget. Han nominerade Franziska Sprenger som sin direkta efterträdare. IG:n diskuterade förslaget, och i en öppen omröstning valdes Franziska Sprenger enhälligt till tredje talesperson.
Därefter höll Rene Karpf sin rapport som schweizisk rastalesperson om avelsarbetet i Schweiz.
Under tiden gick listan för ungdjursinventeringen runt, där medlemmarna förde in sina uppfödda ungdjur per färgvariant. Hans-Günter och Phillip utvärderade sedan listan tillsammans. Det är fint att se att färgvarianterna mörkgrå-vit och chinchilla kunde räddas från att strykas ur standarden. Samtidigt har dock några färgvarianter gått tillbaka. Även den annars starkast representerade färgvarianten, thüringerfärgad, har gått tillbaka. Uppfödningen av vissa färgvarianter vilar delvis på enskilda uppfödares axlar, till exempel thüringer-vit hos Korbinian Schmidt. Faller dessa uppfödare bort, går också färgvarianten förlorad.
Här måste vi sätta in krafterna och göra ännu mer reklam för vår vackra ras.
Årets medlemsblad togs återigen emot väl av alla medlemmar. Även nästa år ska många medlemmar bidra och skicka utställningsrapporter, foton och artiklar till Franziska Sprenger, så att vi återigen kan få till ett omfattande medlemsblad.
På söndagen klockan 10.00 hölls djurgenomgången i vår trädgård. Redan innan hade några medlemmar och gäster samlats vid vår kaninanläggning och tittat på burarna. Burarna för våra engelska vädurar är förhållandevis stora; de övre når man inte utan pall. Måtten 1,20 m bredd, 1,30 m djup och 0,70 m höjd, och därtill en stor vilohylla och en högt monterad väggskål, föll besökarna i smaken. Engelska vädurar är aktiva, de busar mycket i sin bur och använder vilohyllan flitigt.
Nytt vid årets djurgenomgång var att även domare utanför kretsen av IG-medlemmar fanns bland de inbjudna gästerna.
Kollegerna Horst Rohowsky (ordförande i domarföreningen i Thüringen), Joachim Kapp (utbildningsansvarig i domarföreningen i Thüringen) och Herbert Sillmann (domare och ordförande i klubbsammanslutningen i Thüringen) var med för att informera sig om läget i aveln av engelsk vädur.
Hans-Günter inledde djurgenomgången med en vuxen blåvit hona från Franziska och gick igenom de olika kroppsliga och färgmässiga egenskaperna.
Därefter stod en vuxen thüringerfärgad hona (också från Franziska) på bordet.
Sedan följde de vita engelska vädurarna. Här kunde man fint jämföra Julia Mankas och Markus Tyborskis olika avelslinjer.
Till sist bedömdes de brokiga djuren i svartvitt och viltfärgat-vitt. Mantelteckningen är mycket väl utvecklad hos Markus djur, och även kroppsformerna och pälsanlagen hos de visade ungdjuren övertygade.
Efteråt följde ett livligt utbyte mellan gästerna och domarna.
Under tiden hade träkolsgrillen tänts och doften av bratwurst spred sig mellan raderna. Efter en rejäl lunch och fler trevliga samtal lämnade gästerna oss och påbörjade sin hemresa.
Vi ser fram emot att ses igen nästa år i Schwarzwald, och redan dessförinnan på riksutställningen i Leipzig, och tackar er för de fina timmarna hos oss i Thüringen.
Med varma uppfödarhälsningar,
Sören och Franziska Sprenger