Vad kunde passa bättre för uppfödare av en så kulturhistoriskt rik ras som engelsk vädur än att förflytta sig tillbaka till rasens storhetstid – nämligen början av 1900-talet? Då låg vår ras fortfarande högt upp på popularitetsskalan, på andra plats efter jättekaninerna. I den tidsepoken vandrade medlemmarna i IG Englische Widder, den internationella intressegruppen för engelsk vädur, under helgen för sin årliga träff (19–21 juli 2019) på LVR:s friluftsmuseum i Lindlar. På det omkring 30 hektar stora museiområdet med många historiska byggnader och vackert anlagda frukt- och grönsaksträdgårdar brukas och skördas till och med åkrarna med gammal arbetsteknik precis som förr, och på betesmarker och ängar lever representanter för gamla lantbruksdjurraser. Ja, på en sådan plats blir man varm i hjärtat.
Visningen med vår IG-medlem Kristian Verdoodt tog oss genom många byggnader från gångna tider i Bergisches Land. Men det handlade inte bara om att titta och förundras – att själv vara med stod också på programmet. Bland annat fick vi tillverka ett rep själva i det gamla repslageriet i 1920-talsstil.
Trogen mottot ”Utrotning förbjuden”, som vi uppfödare av engelsk vädur kan sjunga en visa om, finns det även på museiområdet några hotade husdjursraser, bland andra Rotes Höhenvieh (en röd tysk nötkreatursras), Deutsches Weideschwein (tyskt betesvin) och Weiße Deutsche Edelziege (tysk vit get). På en separat rundtur under ledning av en lantbrukare granskas de här gamla rasernas egenheter och fördelar närmare, och varför de i dag räknas till de hotade raserna.
Bara friluftsmuseets omfattning och utbudet av byggnader, öppna ytor och specialutställningar hade säkert kunnat fylla en hel vecka. Vi var tyvärr tvungna att lämna området på eftermiddagen, men en och annan kommer säkert tillbaka och går andra turer i museibyn.
På kvällen hölls vårt årsmöte. Eftersom många medlemmar tyvärr inte kunde delta på grund av semester, sjukdom eller annat blev mötet i stället ett styrelsemöte, och på så sätt diskuterades åtminstone de viktigaste punkterna från det gångna året och de kommande månaderna ingående. Med anledning av att Christian Blaser, medlem och hedersmedlem i den schweiziska klubben för engelsk vädur, avled i juni 2019 höll de närvarande en tyst minut.
Förste talespersonen Phillip Fritz lämnade sin rapport. Några av hans utställningsrapporter från de gångna större utställningarna hade redan publicerats i tryckta medier. Claudia Gerst, som nu haft sitt nya uppdrag som kassör i ett år, lämnade sin rapport om IG:ns ekonomi. Därefter följde rapporten från tredje talespersonen Franziska Sprenger. Hon gjorde en jämförelse av ungdjursinventeringens rapporter från de senaste 7 åren: vilka färgvarianter som är stabilt etablerade inom IG:n och vilka som gått kraftigt tillbaka. Positivt är till att börja med resultatet på 621 rapporterade ungdjur 2019, från 21 medlemmar i 18 färgvarianter – den högsta nivån på flera år! Därefter gick hon lite närmare in på var och en av färgvarianterna. Sedan lästes utställningsrapporter och inskickade bidrag från IG-medlemmar upp och diskuterades, bland annat ett viktigt meddelande från vår mångåriga medlem och domare Hans-Günter Flath om detaljerna i att mäta öronen korrekt på utställningar och hur man borde hantera det bättre i framtiden. Det kommer att komma en särskild artikel om detta i kanintidningen, där dessa detaljer konkretiseras i en illustrerad vägledning.
Per brytdagen 01.08.2019 har IG:n 47 medlemmar. Vi gläds åt tre nya medlemmar, men har tyvärr också 2 avgångar. Träffen 2020 skulle och kommer att hållas inom delstatsförbundet i Bayern (LV Bayern). På grund av personliga omständigheter beslutades i samråd med Korbinian Schmid att hålla den 32:a träffen 2020 hos Franziska Sprenger, inte i Peiting utan i Fränkische Schweiz. På grund av de höga temperaturer som väntas på sommaren hålls träffen 2020 först i september. Arrangörerna hoppas att deltagarna därmed tar med sig några djur till träffen, så att ett bredare färgspektrum kan visas även för intresserade ”icke-väduruppfödare” och de olika linjerna bättre kan jämföras med varandra.
Därefter diskuterades under punkten ”övriga frågor” deltagandet i den tyska riksutställningen för kaniner.
På söndagen träffades medlemmarna på rasfjäderfämuseet som drivs av delstatsförbundet Rheinland (LV Rheinland) i Much. Eftersom det fanns några nya ansikten bland de närvarande höll förste talespersonen en presentation om den engelska vädurens tillkomsthistoria, dess utbredning och det nuvarande läget, där varje färgvariant analyserades uttryckligen. Även för de mångåriga uppfödarna var den här utflykten i det förflutna mycket intressant. Traditionsenligt hölls därefter djurgenomgången. Den nya medlemmen Jimmy von Krüchten hade med sig några fina ungdjur i den thüringska färgvarianten till bedömning. Iögonfallande var de vackra mörka tecknen, även på flankerna. Dessutom gicks exemplar i svart, svartvitt, blått och blågrått igenom. Det blågrå djuret var ett vuxet djur av nederländsk härstamning.
Den här hanen var en fröjd för ögat, och mer än en av de närvarande hade säkert gärna lånat honom någon gång.
Även vid årets träff bytte några djur ägare och får nu föra sina gener vidare i en ny miljö. Det är framför allt det som IG:n är till för! Djur i en färg som föds hos en uppfödare – men som inte nödvändigtvis behövs i den egna uppfödningen – hamnar inte i slakten.
Vi byter djur med varandra och djuren bevaras. Det är livsviktigt, särskilt för de allra mest sällsynta färgvarianterna av vår ras!
Med uppfödarhälsningar, och jag ser fram emot att få välkomna er till träffen 2020, er Franziska Sprenger